Det blev inget Tjernobyl, inget Poltava men däremot en hel del Kiev.
Ungefär så här såg det ut:
Äventyret på plats på ett Fotbolls-EM är över för den här gången. När
Sveriges
match slutade runt midnatt Ukrainatid slängde jag, Kviborg och Nisse
oss i en taxi till hotellet. Efter det sedvanliga stoppet utanför vårt
hotell där taxichauffören rekommenderade oss en "very good strip club"
och tidernas blåsning vid betalningen satte vi oss ner och skrev ihop
våra sista texter från turneringen. Två timmar senare, utan sömn, kom
nästa taxi. Denna gång för färd till flygplatsen. Viljan att sova
överskuggades av den technomusik chauffören drog igång i ösregnet och
kanske upplevde vi här ett av de mest minnesvärda ögonblicken på resan.
Sedan blev det en orgie i flygningar. Nisse drog till Köpenhamn/Malmö
via Amsterdam medan jag och Kviborg upplevde München, Frankfurt och
Arlanda innan jag själv tog tåget till Göteborg. 16 timmars resande dörr
till dörr i mitt fall.
Vi har under tiden i Kiev följt landslaget från nära håll. Direkt från ankomsten till Ukraina till slutsignalen mot England. Vi har sett träningar, presskonferenser och hotellet de bor på. Vi har kört otaliga mil genom både stad och landsbygd för att göra detta och vi har sett Ekwall/Lundh stå med näsorna i vädret medan legender som Jane Björk och Simon Bank varit väldigt trevliga.
Mina minnen från Kiev då? Ja, de är många. Väldigt många. Förmodligen
börjar många fler dyka upp nu när jag är hemma och få mer distans. Det
är otroligt svårt vara kreativ efter några dagar mitt i bubblan ska ni
veta och det har varit en nyttig erfarenhet både jobbmässigt och privat.
Ska jag spalta upp lite saker med resan så ser det ut såhär:
* Kiev - över all förväntan. En stad med stora
kontraster. Å ena sidan fattig "sovjetisk" med gigantiska hyreskomplex i
gråsliten betong och fläktar på utsidan huset, lador och typ
stridvagnar i trafiken, men å andra sidan men modern, vacker stad med
nybyggda skrapor, neonskyltar många grönområden och vänliga människor
trots att man inte kan kommunicera med varandra på samma språk. Här ska
vi också komma ihåg att myndigheterna förmodligen rensat upp en hel del i
staden. Vi blev varnade att aldrig handla med kontokort, se upp för
rånare och gud vet vad. Nu såg vi inte en enda tiggare, rånare eller
bedragare (förutom någon tokig taxichaufför) - men det kanske är
annorlunda när det inte är EM. Troligen. Helheten jag fick av mitt besök
under mitt EM är i alla fall, med beröm godkänt!
* Trafiken - Ett kaos utan dess like. Måste vara med på
listan. Fullt ös dygnet runt. Fem bilar i bredd på trefiliga vägar,
bilar som kör fort, bilar som ignorerar alla trafikregler, bilar som kör
på gångbanor, bilar som kör mot rött, bilar som zick-zackar mella andra
bilar, bilar som tutar, förare som svär och gestikulerar, lastbilar
från 30-talet och lador från 50-talet blandat med moderna mercor, bilar
som stannar/parkerar i högerfilen, taxis utan säkerhetsbälten och
korrumperade poliser som stoppar bilar på måfå för att dryga ut i
kassan. Var dag var en väntan på att krocka men vi klarade oss till
biluthyrarens stora förvåning. När vi dessutom lyckats bli stoppade av
polisen två gånger utan att betala trodde han jag ljög. På något sätt
fungerar allt detta trafikkaos i en symbios och en unizon förståelse för
varandra och det blir lite charmigt i slutändan.
* Vädret - Ena dagen sol och stekande värme, nästa
tidernas oväder. Den åska vi såg i Donetsk under Ukraina - Frankrike
slog över oss två-tre gånger och det var likadant varje gång. Mörka moln
från ingenstans och sen syndafloden i dryga kvarten, bara för att sedan
försvinna utan ett spår.
* Språket - Vart kör vi? Vad ska vi äta? Vad står det
på skylten? Qué? Det ena tecknet svårare än det andra och man kunde
aldrig riktigt veta vad man gav sig in i/på.
* Serviceandan - Väntar Öst fortfarande på.
Receptionisten på hotellet tyckte det var otroligt jobbigt ringa på en
taxi och på restaurangerna kunde en öl ta upp till halvtimmen att få.
* Money talks - Pengar, pengar, pengar. Alla vill ha
dem. Tiggarna på gatan må ha varit bortkörda men de utklädda
Disneyfigurerna gjorde sitt för att bidra med tiggeriet. "Du måste ge
oss 50kr för att vi ställt upp på bild. Var". Polisen ville ha mutor,
restaurangerna dricks (vissa jobbade hårt för det, andra inte) och en
taxiresa mellan vårt hotell och centrum kunde kosta allt från 45kr till
600kr. Det sistnämnda var egentligen inte ett alterntiv men vad göra när
en speedad taxichaufför går igång helt på att vi inte vill betala mer
än 100kr?
Lägg till detta otroligt många vackra kvinnor (ja, det måste nämnas),
smått fantastiska monument, stolta och patriotiska Kievbor, glada
människor från alla världens hörn, sånger, musik och en ö full med
svenskar så är det lätt förstå att vi trivdes.
Speciella minnen för vår egen del var ungefär lika många:
* Igor - Under ett nattligt besök på ett sjkhus (Nisse
fick en allergisk reaktion, ingen fara med honom) träffade jag Igor. En
nyfiken kille som aldrig lämnat landet och bara ville veta mer och mer
och mer. Jag skrev ett eget blogginlägg om honom för er som missat.
* Musikquiz - Det var likadant i Zell am See för fyra
år sedan (Euro 2008). Ingen lång dag var komplett utan ett avkopplande
musikquiz på kvällskvisten. 80- och 90-talet regerar på den här fronten.
* Konsten att smälta in - Man måste bli ett med
Ukraina. Köra likadant i trafiken, smälta in i mängden, sätta hårt mot
hårt. Vi hade mycket kul på vägen. Det enda vi aldrig riktigt lärde oss
var att käka prinskorv med ketchup till frukost.
* De svenska supportrarna - Gult, överallt gult. Ja,
man tröttnar på alla ramsor (båda två) men det går inte komma ifrån hur
mäktigt det faktiskt är med så många svenskar i en och samma stad, som
tar över så mycket och gör så många utomstående så nyfikna.
Sedan så måste jag också lägga in största besvikelsen. Jag hade sett fram emot att spela
journalistlandskampen mot England
fredag morgon, samma dag som Sverige - England. Engelsk media skulle
enligt uppgift matcha David James i mål och Stan Collymore på topp.
Denna match ställdes dock in med kort varsel och ja, de hade varit kul
få spela.
Mest ironiska: Svenska fansen med tröjorna "Kan Grekland kan vi"
som syftade på grekernas EM-guld 2004, och så visade det sig att
Grekland kunde igen, men inte vi.
Jag är otroligt tacksam för att jag fick chansen att åka. Igen. Resan
har varit över all förväntan och hur kul som helst på varenda punkt. Det
är en väldig förmån att få följa ett mästerskap och sitt landslag så
nära inpå, och att dessutom få uppleva ett annat land är oslagbart. Det
är också väldigt skönt komma hem. Känner mig duktigt sliten, framför
allt på sömnpunkten och det känns som man uppskattar allt gott med
Sverige på ett annat sätt när man varit borta, oavsett att det regnar.
