21km i så kallad grov terräng kan ha varit det jobbigaste jag gjort någonsin. En ultrahalvmara i skog och mark där det gäller att klättra uppför, hoppa nedför, slänga sig i kärr, springa över myrar och för säkerhets skull avsluta med en slalombacke.
De 1:45, på samma distans, som jag gjorde Göteborgsvarvet på blev plötsligt 2:30 bland rötter, granar och stenar. Det går inte jämföra hur mycket snabbare man blir trött i skogen.
Men på något sätt tycker man lika fullt att det är kul. Framför allt efteråt.
Gött är det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar