Två veckors semester uppe i Piteå är förbi. Två veckor som i mångt och mycket kommer karaktärisera sommaren 2012. Sol, blå himmel, varmt väder och i alla fall något som liknar sommarväder blandat med familj, släkt och kära, kära vänner. Det blir inte bättre.
Vi har hunnit med att få barnpassning så vi kunnat ära ute, gå på bio, deltaga på 40-årskalas, dansa och le, äta palt, umgås över en öl samt naturligtvis träffa våra familjer en hel del. Jag har till och med paddlat kajak för första gången i mitt liv och fått mersmak.
Ibland funderar jag mycket på att flytta hem, inte minst för det bekväma, enkla och billiga livets skull, men efter två veckor är jag också ganska mätt. Jag citerar Promoe, Timbuktu och Andreas Grega i Mammas gata så förstår ni varför.
Jag gick i ett kvarter idag,
som en gång var min hela värld ja,
allting var ju enklare då,
men ingenting kan bli vad det var, neheeeej
Igår gick jag på mammas gata
Vissa dagar så kan jag sakna
Tryggheten från gamla dagar
men det finns inget som kan få dom tillbaka
Igår gick jag på mammas gata
Vissa dagar så kan jag sakna
Tryggheten från gamla dagar men det finns inget som kan få dom tillbaka
Ibland vill jag återvända
Men det finns ett litet dilemma
Det känns som skorna börjar klämma
Och jag får växtvärk jag måste lämna
Hey Hey
Staden känns för liten
Du och jag börja om det känns för tidigt
Eller för sent hur den än blir de,
kommer alltid vara en del av mitt liv ye
Man är tillbaka på mammas gata
Bland fotbollsmålen, ungdomsgården
Ungdomsåren det är då det slår en
Hur vi gick där och väntade vad skulle hända
Tiden kom och gick och man känner sig allt för hemma
Allt för hämmad aldrig bländad av
storstadens ljus dom är alltid tända nu
Har vi flyttat spridits för vinden
födda på nytt och vi slog igen grinden
Ibland på tunn is, okända vatten,
du vet hur jag älskar hur vi rusade igenom natten
I en okänd taxi, i en okänd stad
som magnetism en okänd lag
om att vi måste vidare aldrig klara
Alltid på jakt och det fattas bara
en liten pusselbit och vi springer dit
Du släpper tyglarna men minns alltid vägen hit
Jag gick i ett kvarter idag
som en gång var min hela värld Ja
Allting var ju enklare då, åååhå
Men ingenting kan bli var det var, neehej
PITEÅ!
