För fyra år sedan, och tre år dessförinnan, sprang jag Göteborgsvarvet på två timmar i stort sett varenda jäkla gång. Att komma under dessa två sextiominutrar blev en magisk gräns som jag aldrig tog mig under. Förrän nu.
Efter över ett års konstant löpande i skogarna runt Göteborg smällde jag i helgen till med klara 1:45. Bang! Under gränsen med en kvart. Och jag var inte ens trött i mål. Istället för att njuta planerar jag nu för att spränga nästa gräns, 1:30 i framtiden.
Men det är klart. Lite nöjd är jag allt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar