Strax efter kl.20 på söndagskvällen började tidernas med charmiga konsertupplevelse. Skådespelaren, stand-up-artisten, David Lynchs personliga favorit och smörsångaren Chris Isaak gick på scenen, och resten är historia.
Förutom de givna hitsen som Wicked game, Blue Hotel och Bad bad thing gjorde Isaak, och hans band sedan 27 år tillbaka, covers på gamla godingar som Ring of fire, Pretty Women och en och annan Elvisdänga.
Alla tunga och historiska låtar, men det som gör att jag aldrig glömmer konserten är samspelet med publiken. Chris Isaak gick ner och sjöng bland publiken, han kramades och spexade med oss mitt i låtar, han tog upp några av oss på scenen och han drog det ena skämtet efter det andra, alltid med glimten i ögat. När en kille i publiken skrek efter en viss låt, stannade Isaak av hela tillställningen och höll en treminuters dialog med densamme, innan han till sist spelade den låt killen ville höra.
Bandet var inte sega att haka på och driva med sig själva när de försökte sig på den ena dansen efter den andra. Självdistans på hög nivå.
Chris Isaak är själv en personlig favorit från ungdomen. Dels för sina musikaliska insatser, dels för hans sätt att alltid gå sin egen väg, och dels för hans insatser i David Lynchs mästerverk Blue Velvet, Wild at Heart och Twin Peaks - Fire Walk With Me.
Allting var purly showbusiness och entertainment på högsta nivå och jag är väldigt glad jag inte missade det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar