En bild säger mer än tusen ord säger man men eftersom jag inte har egna bilder (snodde den av Sanna. Är det okej?) så får jag försöka mig på att ge mig på de där tusen orden.
Den 28 juli 2009 gick jag ned på knä framför min då förvånade flickvän på en kulle vid en sjö i Dalarna. Igår, den 2 juli 2011, nästan två år senare är samma tjej nu min fru efter en hejdundrande fest utanför Partille. Det finns inte ord för hur jag känner en dag som denna. Glädjetårarna är många och det finns nog få saker om något som slår att få gifta sig med den man tycker allra bäst om. Min Julia.
Precis som Andreas sa i sitt tårframkallande och emotionella tal så började allt den 10 januari 2009. Jag och Julia hade varit på vår första date och i det fallet ätit på Mi Casa innan vi begav oss mot Kungshöjd för att tacka av Alex innan hans studier uppe i Umeå skulle ta vid. En självmordsgrej att ta med sin date till grabb(och tjej)polarna kan tyckas men så fick det bli. Jag ville inte välja bort något av alternativen.
Julia smälte in perfekt i gänget och daten förlängdes med ett antal timmar innan bruden började ändra ansiktsfärg någon gång under natten. Men det räckte tydligen för att övertyga både mig och mina vänner om vilken toppentjej Julia är. Andreas skickade ett sms i stil med "
gift dig med henne" och Anna ett med "
vilken vacker flicka, du får mitt godkännande" vilket bara underströk det jag själv redan insett.
Igår slöts så också cirkeln i och med att vi gifte oss, ungefär samtidigt som Alex återvänt från Umeå, och givetvis kom den första daten på tal bland bröllopstalen. En perfektare tajming kunde vi inte haft!
Ett halvårs mer eller mindre intensiv planering förflöt förbi på ett dygn då vi förutom all stress gjorde i ordning en bröllopslokal, svidade om, fotograferade oss, tog en jägershot, gick in i kyrkan, kysste bruden, åkte till Partille, rodde en eka till festlokalen, skålade, skrålade, och vi drack och åt, åt och drack, sjöng, talade, kramades, rökte cigarr och grät tillsammans. Det var värt varenda sekund, varenda krona, jag lovar. Hela dagen skiftade från ösregn på morgonen till strålande sol på kvällen och den perfekta avslutningen blev när vi tappra som var kvar skådade soluppgången sittandes på festlokalens tak med de öl som var kvar. Magiskt!
När jag och Julia lämnade Daniel, Louise, Ellen, Micke, Alex, Tess och Andreas med en påse öl att trösta sig med innan morgonbussen kom och åkte till den väntande bröllopssviten runt kl.5 på morgonen var det med ett leende på läpparna och en tår i ögat.
Hela kvällen gick i kärlekens tecken och jag fick kärvänligt höra att jag var välkommen in i Julias släkt och familj vilket jag givetvis uppskattar. Saken är bara den att jag vann så mycket mer än bara en brud igår. Jag älskar min fru men jag fick också så otroligt många fler bröder och systrar än vad jag någonsin trodde var möjligt. Inte i den vildaste fantasi hade jag kunnat föreställa mig den uppslutning, gemenskap och kärlek ni, mina vänner för livet, visade mig.
Förlåt alla ni jag uteslöt från festen, jag mår illa för att det blev så i många fall, men tack alla ni som var där. Tack min pappa för ett känslofyllt tal om min farmor som jag aldrig fick träffa. Tack Andreas som med ditt prat om att jag är en bra vän som bryr mig om mina medmänniskor visade att du är precis detsamma, om inte bättre. Tack Lars för du tog dig tid att spela in ett videotal, eller en videomonolog i tio minuter, och jag vet att du lider att du inte kunde komma. Jag hade älskat ha dig på festen men talet du gav mig var så mycket mer än vad jag någonsin kunnat hoppas på och det var en märklig känsla att gråta tillsammans med dig över en fördröjd länk. Jag förlåter dig för att du kissade ner mig när vi var små. Tack Packe för ditt spontantal och värmande ord om vänskap!
Tack också till Daniel, så klart, för att du stolt åtog dig rollen som Best Man och stöttade mig in i det sista. Med allt från svensexan till bröllopstalet så gjorde du det exemplariskt. Jag älskar att resa med dig också och det vill jag inte sluta med! Och du, du tog inte någons plats. Jag hade haft dig som Best Man no matter what!
Tack alla ni som nämnde vår dotter Astrid med värmande och framför allt äkta ord. Hon är vår skatt och käraste charmtroll (förlåt igen för bildstölden Sanna)
Till sist - tack alla ni andra. Min mamma som klarade sig från att snyfta för mycket, min syster som slet med sin lilla son och inte hann med allt hon ville, grabbgänget, barndomskompisarna, gamla arbetskollegor, mölndalsgänget, studiegänget, Julias familj, släkt och vänner. Alla ni som var där hjälpte oss att göra kvällen till den bästa i våra liv och det skulle inte blivit detsamma utan någon av er. När jag skriver detta sitter vi i spillrorna av festen, det som är kvar av den, numera i vårt hem i Kålltorp och undrar vad som egentligen hände när vi går igenom gästboken och gåvorna vi fick och vi kan avslöja att bröllopsresan kommer gå långt härifrån när det väl blir dags. Jag hann inte prata med alla, alla hann inte prata med mig men ni bidrog med så mycket mer ändå. Kärlek till er alla!
Älskar dig Julia och nu är du min fru. Du är det vackraste, smartaste, bästa och bossigaste som finns och jag älskar att dela mina dagar med dig. Vi har världens bästa lilla dotter ihop och detta är bara början på vårt familjeliv. Nästa gång gör vi om en liknande fest bara för att, men då utan bröllop. Och du - då drar vi inte klockan fem utan stannar kvar och badar med de andra!
-2011-07-02-
