Höst

Borta är tiden då man slapp tänka på morgondagen och när man glömt väckarklockans tjut. Borta är dofterna av nyklippt gräs, spontanbesök på uteserveringar, nattabad, konserter och sand mellan tårnarna. Borta är leendena och skratten. Snart har man glömt vännerna man inte sett på länge och tankarna varför vi inte ses oftare. Snart har man glömt vad vi pratade om och viljan att följa upp samtalen. Nu ska vi jobba måndag till fredag och sen hyperstressa oss igenom helgen för att hinna med så mycket som möjligt.

Hösten är här. Sommaren och semestern passerade förbi retsamt enkelt. Säkert bara för att retas. Nu är det vardag igen och jag kommer på mig själv med att bakfullt tänka tillbaka på allt i panik. Vad hände egentligen? Huvudet hängde inte med då och det gör det knappt nu heller. Jag vill ha mer! Nästa år sätter vi oss ner på ett och samma stället och stannar där i veckor tycker jag.

Hösten är här. Är detta verkligen livet?