Men NEJ, det är jag ju INTE. Typ. Men ibland känns det fan som det. Och det är ju nästan rätt. Medan andra (läs Andreas) gillar att åka spårvagn och titta ut genom fönstret samtidigt som han läser bibeln (Åååh, va gulligt!) svävar jag fram under moder jord. Där avverkar jag motsvarande sträckan Järntorget - Brunnsparken (20 min med spårvagn) på fyra raska minuter innan jag ger mig ut i storstadspulsen. En puls som i allra högsta grad får mig att känna mig levande!
Storstadens effektivitet får mig sväva fram mellan husen i ett ruskigt tempo som är högre än i de flesta städer. MEN. I like it! Man rycks med, stimuleras och effektiviseras. Stockholm får mig känna mig levande!
Och ja, jag är nog lite full när jag skriver detta men också glad. Och kan det ha varit så att jag varit så länge i Götet att jag vant mig och plötsligt får ett uppvaknande när jag lämnar staden? Tänk på den ni!
2 kommentarer:
Bara så du vet så kommer det stå fyra inlejda bista män med tillhyggen och vänta på stationen i göteborg när du återkommer.
Sådana hädelser går inte ostraffat...
Inte bara bista män utan till o med bistra.
Skicka en kommentar