Det är ganska märkligt hur ens intryck av en sak kan förändra hela ens nu. Jag tänker på en speciell situation i Tunisien som exempel.
Vi satt på The Saloon, en vilda västerninspirerad restaurang, och lyssnade på en tjej som var trubadur. Hon spelade underbar akustisk musik som Radiohead, Dylan, Oasis, Bob Marley och liknande men sen skedde det. Med Kiss from a rose (Seal) försvann jag helt. Inte för att det är en speciellt bra låt utan för tillfället jag förknippar den med...
Med ens förflyttades jag från Vilda Västern ( i Tunisien) med en temperatur på cirka 27 grader kl.23 på kvällen till en 16-årig Robert på väg hem en kall vinterkväll i Piteå. Min första stora kärlek Ingela hade just dumpat mig och jag pulsade runt i snön utan någon egentlig destination. Snön knarrade under mina skor och nya vita flingor föll snabbt och ofta mot den frusna marken. Temperaturen måste legat runt -20 grader och mina besvikna kinder var ömma av all väta. Alla mina känslor från den kvällen väljde över mig och jag visste inte vad som var verklighet eller "dagdröm".
Jag kunde i vilket fall svurit jag var där på riktigt och det tog flera minuter innan jag kunde vakna till liv, ta en djup klunk från min Celtia, sjunga med till Don´t look back in anger och sen festa loss som om inget hänt.
Sådana här suspekta saker händer mig ofta har jag märkt. Kanske är jag bara mer nostalgisk än vissa men ibland är det riktigt skönt att ha en utomkroppslig upplevelse. Det var iallafall mitt livs billigaste Piteresa.
Puss!
1 kommentar:
Ärligt och utlämnande Robert. Mycket bra inlägg!
Skicka en kommentar