Dantes inferno..

..eller åtminstone Roberts sjuka värmeslag...eller nått. Idag blev det la Playa de Varberg i ett tappert försök att undkomma de klippor som belägrar denna delen av världen. Vi lyckades till femtio procent för det fanns åtminstone liiiiite sandstrand där. En sandstrand alla över 60 och barnfamiljerna hade lagt beslag på. Så det blev ta mig tusan klippor iallafall.



Väl på plats kröp jag ihop i fosterställning på min Mallorcahandduk för att undvika en vass stenkant i njurtrakten. Aaaah, sommar och sol på Västkusten...

Sen kom nästa problem. Vattnet! Förvisso ljuvligt turkost, varmt och inbjudande. Men det finns några problem. Nämligen alger, tång OCH maneter!!! Detta från helvetet sända monster som slemmar ner den hurtigaste pensionär eller bränner det gladaste barn får mig att rysa av skräck av enbart tanken. En tanke som också får mig att se mig omkringa mycket noga innan jag kastar mig i salthavet. Och jag lovar er. Skulle jag träffas av en manet så skulle ni höra mig skrika som en liten flicka ända ner till Småland. Fy farao säger jag bara!

Till och med det illaluktande och slemmiga alg/tängerna är att föredra framför dessa avskyvärda monster!



PartyPeder är en skön kille som gärna skulle räddat mig ifall en ondsint manet visat sig. Eller hur?




Sanna gömde sig under handduken när hon fick höra talas om alla vedervärdiga småkryp i vattnet!





Nu ska ångesten dämpas med inte så lite sprit!