Stigfinnaren

Sommaren 2008 kommer gå till historien som den bästa någonsin. Lätt!
Det som i maj var förtvivlan över en möjlig arbetslöshet blev till slut ett sommarlov i sol och bad med underbara vänner.
Jag menar Fotbolls EM i nära tre veckor, Stockholm, Piteå kombinerat med Winnerbäck, Thåström och Kent i Göteborg där vi också haft galna fester varenda helg kan inte vara fel. Sport, resor, konserter och fest. Ni hör ju!
Och det bästa är att det återstår någon vecka till innan det nya jobbet tar vid. Veckor som ska fylla(s) av besök från Lassemannen, Way out West (Mando Diao!!, Håkan Hellström och Broder Daniel) och en resa till solen.

Bara Orup som saknas så är livet komplett på en och samma sommar!

Och nu till något mindre allmänt. Helgen bjöd på en återvunnen heder. Efter att ha varit lokalsinnets Einstein i min ungdom har nu glorian börjat hamna på sniskan. Inte för att jag har misskött mig utan för grovt förtal.
Jag menar, Erik Grahn hittade inte till skolbibloteket efter tre år på samma skola i gymnasiet och då hade han ändå skåpet strax utanför. DET är dåligt lokalsinne. Istället har jag nu fått en smäll på kinden.

Det hela började i Innsbruck när vi skulle möta Packe vi "Triumfbågen". På order av honom gick vi till bågen bara för att upptäcka att vi gått fel, fel, fel. Ordentligt dessutom. Tomas, som är ond ända in i benen, började genast spotta blod på mig och anklaga mitt lokalsinne bara för att han fick sträcka på benen lite extra.

Nästa grej var i Götet när jag skulle förklara vägen hem till Packe för nämnda Tomas. Naturligtvis hittade killen inte trots utmärkta, detaljerade, nästan nyktra beskrivningar av vägen. Och vem fick skit? Moi! Än en gång fick du sträcka lite välförtjänt på benen Tomas. Tacka mig istället!

Förra helgen var det Kent och då skulle jag, Chao-Hung och Peder bege oss till Slottskogen från Majorna. Rakt fram sa jag. Vänster sa Peder....och hade rätt! Tur som en gris. Och jag fick än en gång spott och spe på min oskyldiga kropp.
Men i helgen vände det. Vi skulle till Långedrags Värdshus. Rakt fram sa jag åter. "Är du säker?" kontrade de andra. Ja sa jag. Och sen gick vi höger för de andra vågade inte lita på mig på grund av de tidigare så kallade (påhittade) debaklena. Big mistake! För denna gången hade jag rätt!!

När Packe, Malin och Peder insåg det knäböjde de naturligtvis genast och jag tog dem till nåder. De erkände sina misstag och jag är åter lokalsinnets okrönte konung!

Tomas. You´re next!

Ha en fin sluttamp på sommaren alla. Mina vänner - Love u all!