Torka aldrig tårar utan handskar

Kanske det bästa som gjorts på mycket, mycket länge.
Nog så.

Chris Isaak

Strax efter kl.20 på söndagskvällen började tidernas med charmiga konsertupplevelse. Skådespelaren, stand-up-artisten, David Lynchs personliga favorit och smörsångaren Chris Isaak gick på scenen, och resten är historia.

Förutom de givna hitsen som Wicked game, Blue Hotel och Bad bad thing gjorde Isaak, och hans band sedan 27 år tillbaka, covers på gamla godingar som Ring of fire, Pretty Women och en och annan Elvisdänga.

Alla tunga och historiska låtar, men det som gör att jag aldrig glömmer konserten är samspelet med publiken. Chris Isaak gick ner och sjöng bland publiken, han kramades och spexade med oss mitt i låtar, han tog upp några av oss på scenen och han drog det ena skämtet efter det andra, alltid med glimten i ögat. När en kille i publiken skrek efter en viss låt, stannade Isaak av hela tillställningen och höll en treminuters dialog med densamme, innan han till sist spelade den låt killen ville höra.

Bandet var inte sega att haka på och driva med sig själva när de försökte sig på den ena dansen efter den andra. Självdistans på hög nivå.

Chris Isaak är själv en personlig favorit från ungdomen. Dels för sina musikaliska insatser, dels för hans sätt att alltid gå sin egen väg, och dels för hans insatser i David Lynchs mästerverk Blue Velvet, Wild at Heart och Twin Peaks - Fire Walk With Me.

Allting var purly showbusiness och entertainment på högsta nivå och jag är väldigt glad jag inte missade det.

Mirakel 2.0

Med anledning till mitt förra blogginlägg var jag tvungen kolla hur delaktig min mapp var i Sveriges upphämtning till 4-4 mot Tyskland.

Svaret var kort och koncist från landslagets säkerhetschef, Lars Richt:

Hej

Vi tog fram den i halvtid :)

Lasse

Mirakel?

När Sverige träningsspelade mot Tyskland på Ullevi i november 2010 kom jag över denna mapp. Tyskarnas kartläggning av Sverige. En mapp som legat på Svenska Fotbollsförbundets kontor i lite drygt ett år nu. Kanske, kanske hade den del i det som hände i Berlin igår. Hoppas det.

Om det verkligen hände vill säga. Det ska inte gå göra fyra mål på Tyskland, och det ska absolut inte gå hämta upp ett underläge på fyra mål mot Tyskland. I Tyskland. Hur mycket av en dröm är inte det?

Sverige gör alltid få mål men släpper också in få. Jo tjena. Åtta mål och 4-4. Klart det inte hände, klart det var en dröm.

Men innan ni väcker mig tycker jag vi fortsätter tänka på Irland på Friends Arena i mars, Dublin i oktober nästa år och såklart Brasilien sommaren 2014. Nog så!

Cirkeln sluts

...eller skulle slutits kanske man säger. Om jag kunnat åka till Berlin imorgon. Det var i Tyskland det började. 2006 var året och VM i fotboll var spektaklet. Jag åkte dit som en kille med skrivarambitioner och med en personlig blogg samt ett färskt "kontrakt" som bloggare på swedenloves.com, och sedan har det rullat på.

Via svenskafans.com och andra gästinhopp/frilansartiklar har jag nu sex år senare gjort såväl tv som radio som magasin- och tidningsartiklar. På tre olika språk dessutom. Samt att jag också fått följa två efterföljande mästerskap på plats, i tjänsten så att säga.

Hade jag nu varit på plats imorgon hade cirkeln slutits på alla sätt och vis, och det är tråkigt det inte är så, men jag har på ett sätt redan också gjort ett avslut med det tyska landslaget då de bodde på hotellet jag jobbar på i samband med en vänskapsmatch för något år sedan. Får se om jag får anledning återkomma till det...

Nu hoppas vi på en stormatch i Berlin, på en arena vi svenskar redan har ett oslagbart minne ifrån. Kan vi verkligen misslyckas där?

Free Falling

Igår kväll så jag (troligen) live hur Österrikaren Felix Baumgartner blev den första människan att spränga ljudvallen genom att falla fritt. En fascinerande spektakel sett tillsammans med cirka 7.5 miljoner människor direkt via youtube (utan ett enda lagg!?).

Genom att stiga in i en kapsel hissades Baumgartner upp nära 40 000 meter upp i luften med hjälp av ballonger innan han till sist kastade sig ut med chanserna 70/30 % att överleva. Ett enda misstag och han kunde bli medvetslös, eller rent av fatta eld.

Det hela gick till sist bra och på något sätt kändes det lite historiskt, kanske typ i en bråkdel av den första månlandningen, men ändå historiskt. Det är bara tråkigt att Red Bull verkar ha ett bättre rymdprogram än NASA och andra etablerade forskningsstationer, men det är en annan historia.

Nummer ett!

Det går bra nu. Málaga har två raka segrar i Champions League, ligger trea i La Liga och har alltså numera en utlandsbaserad Peña.

Det har uppmärksammats stort i Spanien och jag har redan gjort tre tidningsintervjuer och en radiointervju på spanska, den senaste i helgen, och det känns otroligt kul.

Aupa Málaga!

IS Halmia

I helgen var vi i Halmstad och firade Packes 40-årsdag på trevligast möjliga vis. En av aktiviteterna bestod i att titta på Halmstads andra(?)lag IS Halmia. Det klassiska gamla vitröda laget som tidigare gjort säsonger i Allsvenskan och Europa men som nu harvar i division två. Ett tag till vill säga. 9-1 på skånska Klagshamn förde Halmia upp i serieledning och Div.1 är inom räckhåll.

Det allra roligaste med matchen var att se Halmias klubbhus med gamla vimplar och foton från svunna tider. En riktig kulturskatt! Stort är vad det är.

Frågar någon mig vilket av Halmstadslagen jag håller på är svaret givet.
Grattis Packe och grattis Halmia!