En magisk gräns är nådd

För fyra år sedan, och tre år dessförinnan, sprang jag Göteborgsvarvet på två timmar i stort sett varenda jäkla gång. Att komma under dessa två sextiominutrar blev en magisk gräns som jag aldrig tog mig under. Förrän nu.

Efter över ett års konstant löpande i skogarna runt Göteborg smällde jag i helgen till med klara 1:45. Bang! Under gränsen med en kvart. Och jag var inte ens trött i mål. Istället för att njuta planerar jag nu för att spränga nästa gräns, 1:30 i framtiden.

Men det är klart. Lite nöjd är jag allt!

Piteådag i Götet

Piteå Kommun sponsrade ännu en gång fotboll i Göteborg. Denna gången Jitex - Piteå i Damallsvenskan. En match som slutade 2-2 efter stundtals mycket bra spel från piteflickorna.

Huvudkontentan från matchen var dock pitepalten som serverades i halvtid samt förstasidan från gårdagens PT. Madre mia...

Ciao Ciao Italia

Då var nästa utlandsresa avverkad. Denna resa blev lite kortare än den förra, när vi nu höll oss inom Europa. Färden gick via flygplatsen i München, till Florens. Fantastiska Florens. Renässansens vagga där mästare som Leonardo da Vinci, Michelangelo, Galileo Gallilei och Dante Alehgri alla verkat.

Italien är som alltid fascinerande då städerna har byggnader som stått i över tusen år att beskåda, det är det inte många andra länder/städer som kan skryta med.

Långhelgen i Italien blev i korta drag sightseeing i Florens, långa fina restaurangbesök, en påhälsning i en vingård ute i det Toscanska landsskapet, en match i Serie A mellan Siena och Parma, där vi också träffade Roberto Donadoni samt en löprunda genom centrala Florens där vi fick se hela staden samt så klart också Fiorentinas hemmaarena. Det räcker så.

Eftersom vi på hemresan åkte via Bryssel så har jag nu haft konversationer (beställt öl) på tyska, italienska, spanska och franska under en och samma helg. Helt okej va?