För tio år sedan parkerade jag lastbilen jag jobbade i och skulle bege mig hemåt. Just innan jag slog av tändningen sa de på radio att "ett litet cesnaplan krockat med World Trade Center i New York men att det inte fanns uppgifter om andra skadade än piloten i det lilla tvåsitsiga planet". Jaha tänkte jag, stängde av bilen och åkte hem.
Väl hemma på Tangogatan slog jag på nyheterna. Inte ett ord på svenska kanaler. Däremot CNN vittnade om att något helt annat än ett cesna krockat med ett av tornen. En stor rökpelare blossar ut och det måste ha varit ett större plan och en väldigt, väldigt klantig olycka. Var piloten full?
Plötsligt kommer bilder när planet kör in i tornet. Det är bara det att det andra tornet också ryker. Det är inga repriser. Det är det andra planet och det är definitivt ingen olycka. Världen som vi känner den upphör att existera.
Idag, tio år senare sörjer en hel värld och inget har blivit bättre. Snarare tvärtom. Givetvis sörjs det för att det är ett decennium nära 3000 människor fick sätta livet till den dagen i New York och Washington men också för att ett helt ryskt hockeylag utplånats i ett haveri. I Sverige grips fyra personer anklagade för terrorbrott mot Älvsborgsbron(?), i Norge skjuter en galning ner barn på en ö och i Nordafrika faller stat efter stat efter mångårigt förtryck.
Så mycket elände. Så många tårar. Den senaste månadens och veckans nyheter har inte varit annat än dystra. Inte bara vad gäller ovan skrivna utan också gängkrigen på Hisingen, SAAB´s tack och hej samt en färjeolycka på Zanzibar.
Nu får det fan hända nått bra snart...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar