Inför ögonen på den största publiken någonsin, i alla fall enligt huvudpersonen själv, så genomförde Håkan Hellström igår ännu en i raden spelningar på hemmaplan. Förhållandena kunde inte vara bättre när temperaturen konstant låg en bra bit över 20 grader och solen vägrade sluta skina. Men jag vet inte vad jag ska tycka.
Jag har sett HH en antal gånger nu och han är fantastisk live, det är han verkligen, men det är just det. Jag har sett honom förut. Det händer liksom inget nytt. Låtarna på den senaste plattan berör mig inte och jag har svårt att ryckas med. Kanske har jag bara blivit gammal. Kanske har jag gått in i en ny fas i livet, en fas som inte handlar om att ramla omkull på gatan där alla kan mitt namn. Jag vet inte. Konserten kändes bara väldigt slät.
Bäst var istället Thomas von Brömssens solosång på För sent för edelweiss och såklart då vädret. Två nog så bra grejer för att göra kvällen bra ändå!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar