Igår kryddades min och Daniels sedvanliga löprunda i Skatås av objudna gäster. Och då menar jag inte fjortisgängen som firade påsklov med att grilla och dricka folköl. Nej, här talar vi skogens konung!
Mitt på spåret efter cirka fyra kilometers löpning står denne konung och äter på en buske. Förvånat tittar den på oss, rycker på axlarna (eller nått) och fortsätter äta medan vi försiktigt springer viadre utan att egentligen fatta vad som skedde.
Efter det såg vi också ett gäng rådjur som lika tamt betraktade oss från kanske bara en halvmeters avständ.
Skogen är mäktig. När jag var liten fruktade jag den, idag är den mitt andra hem. Och faktiskt bara minuter från Sveriges andra största stads centrum. Det är tänkvärt!
1 kommentar:
En ääääälg. Coolt!
Skicka en kommentar