Förra gången jag var i Budapest var jag med om en hel del skumt. Det har ni tidigare läst i bloggen. Denna gången var heller inget undantag. Det hela började på flygplatsen vid ankomst.
Vi skulle få gratis airport transfer av hotellet och på flygplatsen står en fotbollshuligan med rakad skalle och militärbyxor. Hela armarna och halva huvudet var täckt av tatueringar, nästan såg ut att ha knäckts både en och tre gånger plus att han i örat hade ett örhänge modell aggressivare. Rädda och på helspänn satt jag och Daniel i taxin fram tills vi hörde Enrique Iglesias sjunga ”I can be your hero baby” när hans telefon ringde.
Hårdingen visade sig vara en riktig mjukis och storskrattande slog vi oss till ro i våra säten och bara där var resan en succé.
Efter det följde tre dagar av stenbitar i pizzan, båttur på Donau, nakenchocker på ett spa, nakenattacker på ett annat (en gubbe som glömde delar av sitt privata utanför badbyxan), pubar som visade sig vara något helt annat vid en närmare insyn, tjejer på stan som ville så mycket mer än bara prata och gärna för pengar, nattpromenader genom förorten, på alla fyra krypandes i buskar efter borttappad mobil och kamera plus en hel del billig kall irländsk svart dryck. Vissa grejer bra, andra obehagliga men på det stora hela jävligt kul. Ingen fotboll men väl äventyr, uteserveringar och mycket må bra för själen.
Budapest är en stad med mycket attityd, där har inget ändrats sedan 1998, och det känns som att allt är möjligt. Kan man hantera det och komma undan det som finns på ytan så är det riktigt roligt, annars är jag säker på att många också kan tycka det är jobbigt i öst.
Det allra bästa med resan var det 19 grader varma vädret och priserna på ölen (ca 15kr). Det i kombination med en hel del mysiga pubar räckte gott för oss. Tack för denna gången Ungern. En bra mycket trevligare resa än förra gången men också väldigt händelserik trots att jag kanske har mindre skrönor att förtälja er denna gången.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar