Tack för allt

Innan VM trodde jag och alla med mig att ett avancemang från gruppen skulle vara helt okej. Men att Polen, Serbien och Kroatien skulle besegras är ju helt enormt mycket bättre än det, ungefär som att spöa Frankrike, Tyskland och Italien i fotboll eller något.

Semifinalen och bronsmatchen blev för svår och det visade sig i slutändan vilken tunn trupp Sverige hade. Trots det hängde vi med otroligt bra och det var nära.

Tack för allt Sverige! Nu är vi tillbaka där vi hör hemma. I världstoppen!

Stenen är i rullning

I helgen hade Göteborgs-Posten en artikel om Västtrafik och att trafiken i innerstan går lika långsamt i dag, 2011, som på tiden med häst och vagn. Äntligen säger jag och mailade genast in mina egna synpunkter om Västtrafik till journalisten.

GP-mannen svarar:

Hej och tack för ditt mejl!

Många har hört av sig med liknande synpunkter. Vi lär återkomma till ämnet framöver.

Jag väntar med spänning!

Våra vänners liv

Kanske den bästa svenska dramaserien ever.

Havanna

Jag vill också till Kuba! También quiero irme a Cuba. Me he gustado este pais desde hace muchicimos años!

För övrigt...

...är det intressant att Sverige spelat två landskamper i fotboll medan handbollsherrarna gör succé här på hemmaplan. I fall ni missat vad som tagit mest uppmärksamhet...

Pånyttfödd!

När Sverige arrangerade VM i alldeles för tajta tröjor typ 1993 var jag på plats en hel vecka i Globen. Vi såg säkert 15 handbollsmatcher springandes på arenans innerplan och skakade hand med Hajas, Thorsson, Lindgren, Wislander och Olsson. Denna gången slutade det i moll efter det att Staffan Olsson skjutit över i fel läge mot Ryssland i semifinalen och hela Globen grät öppet. Hemma har jag fortfarande en gul tröja fullklottrad med autografer men minnet av VM är ändå inte bara det och Per Carléns lönfeta mage. Mestadels är det ganska bistert men det finns också en hel del nostalgi.

I början av 2000 var det dags igen. Jag, Globen och ett Handbollsmästerskap. EM-final mot Tyskland i Sveriges kanske sista gulderamatch någonsin. Lövgren och Vranjes omfamnar Stefan Kretschmar i mittcirkeln, domaren blåser av för ruff men samtidigt går tiden ut och Sverige vinner skiten tack vare den taktiskt osportsliga grejen. I förlängningen! Tårarna sprutar även nu, men av glädje. Aldrig har jag varit så glad, så hes, så spontan och så nykter på en och samma gång. En spännande handbollsmatch är det värsta och bästa man kan uppleva på samma gång.

Sedan dog handbollen i och med Sveriges uttåg ut världseliten. Tills idag.

Efter förlusten mot ett Argentina som drog ner på tempot och hade fördel av domarnas låga bedömningsnivå tog sig Sverige samman och massakrerade Polen i en tuff match. Hela Scandinavium stod upp och skrek och hade det inte varit för barnfamiljen framför mig med pappa Thomas Sivertsson i spetsen så hade detta varit tidernas match. Familjer som hela tiden ska ta kort på varandra istället för att se matchen går bort. Men skit i det nu.

Före matchen sprang vi symboliskt på Magnus Wislander, mannen jag följde som 12-åring, och sedan kunde det inte gå fel. Sverige är tillbaka i världseliten och cirkeln är sluten. Så jäkla skönt!

32

32 galna år och för andra året i rad är jag (bak)full på jobbet dagen efter min födelsedag. En start på en fin tradition månne? I år blev det ingen skönsång på spårvagnen in till stan men väl Kick Off med jobbet på mysig restaurang i stan. Och det räcker finfint.

Som numera ovan drickare försvann tiden i ett huj och när jag skulle åka hem kl.22 var klockan helt plötsligt istället 00:30. Bara att vinka efter en taxi och se glad ut på jobbet kl.07:00. Men så värt det.

Likaså firandet med familjen och vännerna under lördagen där jag tacksamt mottog whiskeyglas, Jägermeisterflaskor och Harry Potterboxen. En vinnande presenttrio från the gang, utan tvekan.

Och så var det det här med Handbolls-VM. På torsdag nyttjar jag presenten från mor, far och syster och bänkar mig på Scandinavium för gruppfinal mot Polen. Sverige har börjat mästerskapet utmärkt. Nu kör vi!

Jadå!

Det har börjat bra!

I-landsproblem

I Piteå var det för kallt för att åka längdskidor.
I Göteborg var det perfekt fram till jag kom hem efter jul- och nyår. Där har jag dessutom min egen utrustning. Då kommer regn och slask. Hur göra?

Tur att Handbolls-VM börjar strax...

Årets...

2010 är historia men vad gör det. Lite mer kul ska vi kunna ha av året.
Här är en till lista.

Årets låt: Från och med du, Oskar Linnros. Tätt följd av Kents Ismael och Skisser för sommaren.
Årets skiva: En plats i solen, Kent.
Årets band: Ninedee
Årets kanske: Swedish House Mafia.
Årets film: Trolltyg i Tomteskogen. Äntligen på DVD. (Årets besvikelse: Inception)
Årets TV-serie: The Pacific. Följt av Våra vänners liv.
Årets bok: Den motvillige monarken. Har jag läst den? Nej.
Årets spel: Schack. Kan aldrig bli något annat.
Årets konsert: Teddybears Sthlm på ett regnigt Götaplatsen. Magi i björnhuvuden!
Årets kille: Patrik Larsson. Mammas nya kille, P3.
Årets tjej: Astrid
Årets resa: Piteå by car
Årets blogg: Sounds of Sanna. Gått från hobby till jobb. Nice work!
Årets nya bekantskap: Twitter. Obesvarad kärlek som är på väg att bli något. Gillar det mer och mer.
Årets websida: Twitter och fantasyfootball.metro.co.uk
Årets leksak: Ipad
Årets vill-ha: Ipad
Årets favoritsysselsättning: Längdskidor

Nästa gång. 2001 års kommande storheter. Kanske...