Tryggare kan ingen vara...

I söndags, Annandag Jul, var det dop för lilla Astrid. Platsen var Öjeby Kyrka, 600 år gammal och såklart var det det finaste dop jag någonsin varit på. Lilltjejen var på sitt allra bästa humör och gurglade i kapp med prästen när han ömsom på svenska, ömsom på pitmål rabalde igenom sitt program.

Höjdpunkten var specialbeställda Sweet child of mine i en balladversion utförd av en vän till Julias familj. En fruktansvärt vacker tolkning som tog rakt i hjärtat.

Tack all släkt, all familj och alla vänner som var där. Tack Astrid.

Det var hur fint som helst.