Efter att ha sett Julia kämpa med värkar i nära 26 timmar varav tolv timmar av dessa på förlossningen och fem timmar av dem med att krysta så kastar jag in handduken. Kvinnan är överlägsen mannen. Så är det bara.
Att jag tyckte det var jobbigt sitta bredvid och se lidandet plus att ryggen kollapsade helt medan hon nästan klövs itu av 3500 gram bebis understryker allt jag säger. Vi förlorar gubbar!
Förlossningen i sig var annars den största upplevelsen jag varit med om. Att på tolv timmar pendla mellan smärta, hopp, tro, hopplöshet, förtröstan, skratt, gråt, ledsamheter, lidande och inte minst kärlek kommer ta mig hela livet att smälta och hur vackert slutresultatet än var - vi vill inte göra det igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar