Ungern 1998

Ikväll fick jag tidernas nostalgitripp då jag under en film som utspelade sig i Tyskland vaknade upp mitt i vår klassresa på gymnasiet 1998. Resan gick då med tåg genom Sverige, Tyskland, Tjeckien, Slovakien och till sist Ungern och Budapest.

Det var en av mina första resor utanför Sverige och att allt hände trodde jag var något som kanske alltid hände på kontinenten. Men efter dryga tio års erfarenhet extra vet jag bättre.

Redan på plats i Budapest (där ölen kostade tre kronor!!) fick en tjej i klassen handväskan med passet stulen (påträffades senare på en död prostituerad i Spanien några år senare). Detta skulle polisanmälas och eftersom polisen inte kunde engelska så valde lagens långa arm att köra flickstackaren till polisstationen tillsammans med klassföreståndaren. På väg dit fick poliserna larm och plötsligt befann sig de båda på en vild biljakt genom Budapest gator. Och detta i en stad de aldrig varit på.

Vidare blev hotellet vi bodde på utsatta för en drive by, vi hittade en förvirrad prostituerad på i vår korridor, i rummet fanns ett stort hål in till rummet bredvid där någon annan sov, några grabbar i klassen gick på en klubb de inte skulle av misstag, jag och två till åkte fast för tjuvåkning i tunnelbanan, samma gäng blev jagade av en dobberman då vi skulle gena över en gård, vi badade i Europas mest förorenade flod, Donau och en av våra lärare gillade att dricka (mängder av) alkohol. På vägen hem hade vi tydligen inte en giltig färdbiljett och blev nästan avkastade i Tjeckien innan vår gamla gympalärare i Piteå (från just Tjeckien) räddade oss från med hjälp av en tidig upplaga av en mobiltelefon.

Som en grandios avslutning blev jag själv jagad genom tågsätet av en nitisk konduktör som trodde jag försökte stjäla en filt när jag i själva verket bara ville låna med den till grannkupén. Kan säga att "halt" och "schnell" inte låter så kul när man är på flykt i ett tåg genom Tyskland if u know what I mean.

Konduktören var rasande och skulle kasta ut mig men efter en timmes tjat från vår stackars klassföreståndare som säkert ångrade sig att han blev övertalad att följa med så nöjde han sig med att låsa fast mig i min egen kupé över natten. Måttligt kul just då men en kul story såhär i efterhand.

Väl hemma fick vi gå på möten (Läs: Rättegång) hos kommunen som hört rykten att vi festat istället för att besöka skolor i Budapest. Något som till viss del stämde. Men vi var iallafall på skolorna, pigga or not. Iallafall så drog Piteå Kommun därefter in alla bidrag till klassresor och så vitt jag vet gäller det än idag. Heja oss!

Var och en av dessa småhistorier har en mycket längre berättelse bakom sig men jag försöker hålla mig kort. En dag kanske allt detta blomstrar upp på nytt. Vem vet. Påminn mig om inte annat. Kul var det iallafall!

Älska Ungern!