Snart klar med Piteå för denna gången. Nära tre veckor, många dagar mer än vanligt.
Nu för att få sin dos och hinna tröttna ordentligt. Som vanligt ger det också tid för en hel del eftertanke. Inte så mycket om jag ska flytta hem eller inte som brukligt utan mer hur jag behandlar min kära hemstad.
Många av mina vänner bor idag på andra ställen men släpper aldrig Pite på samma sätt som jag. De har hela tiden tät kontakt med staden och alla vänner där medan jag tyvärr släpper allt allt allt. Är jag i Göteborg umgås jag 100% med mina vänner i Göteborg och den dagen jag åker norrut så ringer jag mina Pitevänner. Annars - sällan.
Tack och lov är det som att vi sågs igår när jag väl ringer och allt är som vanligt men ändå känns det konstigt. Alla andra skaffar ju knappt andra vänner utan kör bara Pite, Pite, Pite - vilket naturligtvis inte är något fel. Bara det att jag släppt det på ett annat sätt. Å andra sidan har jag ju alltid strävat bort från stan men ändå... Jag vill ha kvar mina pitevänner men jag vill också ha mer, mer, mer.
Nuförtiden älskar jag att komma hem men tyvärr blir det mest till rekreation. Lugna kvällar med familj och förvisso vännerna. Men jag går inte ut så mycket på krogen som kanske de andra vill eller så. Jag har helt enkelt inte det behovet längre. Inte i Piteå. Jag känner ingen ute på krogen här uppe, behöver inte lära känna någon heller utan trivs bäst med de jag redan har. Ser man det så är det enkelt. Men ändå känns det lite knepigt ibland.
Ändå förväntar jag mig mer av mig själv, och ibland andra av mig. Jag kan och bör kunna bjuda till mer. Jag är medveten om det. Inte bara sitta av tiden här uppe. Bara så ni vet ni pitegrabbar. Jag ska skärpa mig. Ni ska få mer tid. Hoppas vi ses mer snart!
Puss - Love u all!
Nu för att få sin dos och hinna tröttna ordentligt. Som vanligt ger det också tid för en hel del eftertanke. Inte så mycket om jag ska flytta hem eller inte som brukligt utan mer hur jag behandlar min kära hemstad.
Många av mina vänner bor idag på andra ställen men släpper aldrig Pite på samma sätt som jag. De har hela tiden tät kontakt med staden och alla vänner där medan jag tyvärr släpper allt allt allt. Är jag i Göteborg umgås jag 100% med mina vänner i Göteborg och den dagen jag åker norrut så ringer jag mina Pitevänner. Annars - sällan.
Tack och lov är det som att vi sågs igår när jag väl ringer och allt är som vanligt men ändå känns det konstigt. Alla andra skaffar ju knappt andra vänner utan kör bara Pite, Pite, Pite - vilket naturligtvis inte är något fel. Bara det att jag släppt det på ett annat sätt. Å andra sidan har jag ju alltid strävat bort från stan men ändå... Jag vill ha kvar mina pitevänner men jag vill också ha mer, mer, mer.
Nuförtiden älskar jag att komma hem men tyvärr blir det mest till rekreation. Lugna kvällar med familj och förvisso vännerna. Men jag går inte ut så mycket på krogen som kanske de andra vill eller så. Jag har helt enkelt inte det behovet längre. Inte i Piteå. Jag känner ingen ute på krogen här uppe, behöver inte lära känna någon heller utan trivs bäst med de jag redan har. Ser man det så är det enkelt. Men ändå känns det lite knepigt ibland.
Ändå förväntar jag mig mer av mig själv, och ibland andra av mig. Jag kan och bör kunna bjuda till mer. Jag är medveten om det. Inte bara sitta av tiden här uppe. Bara så ni vet ni pitegrabbar. Jag ska skärpa mig. Ni ska få mer tid. Hoppas vi ses mer snart!
Puss - Love u all!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar