Helgens bästa...

..var helt klart två spårvagnshistorier.

Den första utspelade sig på väg till förfest. Jag sitter själv i mittenvagnen, en alkis sitter och sover på andra sidan gången. Och vi stannar på Järntorget.
Där kliver det på en äldre herre med basker, glasögon, långrock, kofta och skjorta. Sakta men säkert stapplar han sig fram med hjälp av käpp. Fyllot vaknar till av ljudet och stirrar på gubben tills han bryter ut på klingande göteborgska:
- Dö, du ha blitt moooodeerrrrrn!
Stor humor!

Skojighet nummer två är på väg till festen. Jag och Packe sitter i vagnen och ringer videosamtal till Peder och Andreas som fått för sig att klä ut sig till Kiss. Tanten bakom oss i vagnen tittar över våra axlar och fnissar högt.
- Tur att mina barn är vuxna.
Jag börjar skratta hysteriskt och tillägger att Peder faktiskt är 35 (snart).
- Oj, då kanske han kan dejta min dotter? säger tanten och tar fram sin mobil för att visa bild på dottern.
- Hon vill ha en ritktig man!
(Varför nu Peder, utklädd till Paul Stanley skulle vara det...)

Vi håller upp mobilerna mot varandra så att Peder ska se dottern som är 29. Sedan hör man en röst från ena telefonen:
- Oj, är det hennes dotter? Får jag dejta henne?
Tanten fnissar och säger kanske samtidigt som hon får Peders nummer, tackar för sig och kliver av medan jag och Packe åker vidare som om inget hänt.

Vilka underbara människor det faktiskt finns!