Orden tillhör en vän till mig som jag ibland diskuterar hejvilt med. Många gånger politik och samhälle (Trodde ni inte om mig va?). Och jag kan inte annat än hålla med. Och nu jävlar ska jag dessutom ryta till lite mer.
I en vardag då alla har för mycket att göra och för lite tid att göra det på skapas en stress och hets som gör att de allra flesta vuxna hinner sköta sitt eget och inget annat.
Detta i takt med den ökande materialismen gör att folk lägger sina pengar på rätt kläder, rätt elektronik och rätt resor/aktiviteter/evenemang. Kvar blir de som inte hänger med. Kvar blir en avundsjuka som skapar irritation och ibland våld.
Inte heller barn och ungdomar har det lätt. Skolan och vänner får många gånger sköta uppfostran. Föräldrar har enbart några timmar om dagen att träffa och umgås med sina barn och då på barnens villkor. Inte lätt att hinna med att lära ungarna mänskliga värderingar då.
Drar vi det ett steg längre kan jag bli så spyfärdig på hur ytligt samhälle vi har. Istället för att lära sig språk och kunskap skapar media en bild att man folket ska ha koll på vem som vinner Big Brother, vad Madonna hade på sig på sin senaste konsert, vad Justin Timberlake åt till frukost eller vilka partydroger man ska ta. På en fest är man mer populär om man kan citera de senaste avsnittet av UglyBetty än om man vet vad som sker i Irak, var i världen Säffle ligger eller vad och varför första världskriget bröt ut.
Detta tycker jag skapar ett arrogant, okunnigt och oförstående samhälle byggt på individens utveckling. Inte kollektivets eller demokratins. Stockholm är redan den staden i världen med flest singelmänniskor (där flest folk bor i ettor) och frågan är om inte det är ett första tecken på om människor klarar av att bo med en annan människa i framtiden.
På sikt är vi tillbaka i Stenåldern snart där var man tar vad var man vill ha. "Bara jag får mat så skiter jag i de andra" liksom, alternativt "Bara jag får bli populär och får uppmärksamhet så skiter jag i alla andra". Det gäller ju att hänga med och sticka ut ur mängden.
Tro inte att jag tror mig vara bättre än detta samhälle nu. Tvärtom är även jag en del av det men likafullt är tanken skrämmande och fan vet vart vi är på väg.
Robert må låta bitter när detta skrivs men Robert vill bara belysa ett problem och lufta sina tankar lite. Jag är fortfarande glad och älskar er alla ändå så misströsta ej. Övergå bara inte till de obildades sida är ni snälla.
Nog så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar