Det är alltid som mörkast på myren

...det fick jag idag erfara då jag och Daniel sprang det årliga Salomon Trail Tour vid Kåsjön i Partille. Det kan mycket väl ha varit det jobbigaste jag någonsin gjort och då har jag ändå hunnit med Vasaloppet, Vätternrundan, Vansbrosimningen, Lidingöloppet och Göteborgsvarvet.

I hällande ösregn och åska sprang vi 11km skogslöpning mellan stock och sten, myrmarker, moss, klippstigningar, lera och hinder. Som ett fint avslut hade Military Fitness byggt en bana där man först skulle krypa eller åla sig fram 50 meter och sedan springa rakt ner i Kåsjön för 20 meter löpning med vatten till midjan för att sedan spurta 50 meter in i mål.

Vi sprang in på 1h.15min, en halvtimme efter vinnande Vasaloppsåkaren Oskar Swärd, och det är jag fantastiskt nöjd med. Det är en sak att springa 11km slätt, vilket jag förmodligen gör på runt 55min, en helt annan i skogen och då speciellt i våtmarker där man sjunker ned till knäna.

Efter vi pustat ut sa Daniel att nu kan vi detta till nästa år. Själv tycker jag vi kör på Midnattsloppet...

The Ark tackar för sig

1999 såg jag The Ark för första gången. Då som okänt förband till Kent i Pontushallen i Luleå. Precis som jag själv var alla där för Kents skull och när Ola Salo äntrade scenen iklädd påfågelskrud undrade alla vad det där var för bög. The Ark gjorde inga stående intryck på mig där och då även om man såg de hade energi så det räckte och blev över.

Efter det har jag sett Ola Salo och gänget spela ett otal gånger runtom i vårt avlånga land. The Ark har vuxit i mina ögon, haft mäktiga hits och kanonspelningar. Ändå står de sig på något sätt ganska slätt i mitt huvud när de ska summeras.

Ikväll tog jag mig sent omsider till Liseberg och ramlade in 45 minuter in i The Arks sista konsert i Göteborg. Det spelade dock föga roll då jag fick höra precis alla låtar jag var intresserad av att höra. Let your body decide, It takes a fool to remain sane, One of us is going to die young, Echo chamber, worrying kind och en magnifik Calleth you, Cometh I. Ja ta mig tusan, de körde till och med Panta mera, Forever young och lite lite liiite Håkan Hellström.

Vad man än tycker om The Ark så bjuder de upp till en jäkla show och trots alla "Sista konserten i Göteborg" så tror jag att vi ser bandet turnera igen om något år. De är för bra för att lägga av.

Anna Wessberg 20 Augusti 2011

GRATTIS!

Orup. Igen!

2011 års tredje Orupkonsert blev ikväll ett faktum. En ganska annorlunda konsert mot för de tidigare två. Ni vet. Storstad. Kulturkalas. Glest med folk. Regn. Ja, en sådär inledning. Men sen satte det, tackolov, fart.

Iklädd sin jeans-one-piece levererade världens mest vältränade 53-åring alla hitsen (nästan) på rad. Eller vad sägs om Stockholm, Magaluf, Min mor sa till mig och Pojkarna på rad - på rad - Upp över mina öron och Från Djursholm till Dannvikstull som första extranummer och (sin och) Lena PH´s Det gör ont som ett andra extranummer.

Kontentan är att både vi och Orup till sist lämnade varandra rätt nöjda. Konserten blev bra och vi känns rätt mätta på varandra för nu. Nog så.

Kålltorp söndag kväll