Året som gått

2008 A-Ö

A – After Work
B – Bukfett (Kukfett?)
C – Cuba Libre
D – Dancin Dingo
E – EM-gänget
F – FANTV
G – Göteborg
H – Hemsedal
I – Innsbruck
J – Jobba, jobba, jobba
K – Kålltorp
L – Luleå Hockey
M – München
N – No country for old men
O – Oväder
P – Piteå
Q – Quiz
R – Resort. Sankt Jörgen Park.
S – Slottsskogsvallen (Kent, Thåström, Winnerbäck)
T – Tunisien
U – Ullevi (Bruce Springsteen, Sverige – Frankrike)
V – Vänner för livet
W – Way out west (Mando Diao, Håkan Hellström, Broder Daniel, Neil Young)
X – X-box 360
Y – Yrsel
Z – Zell am See
Å – Ångest
Ä – Äntligen!
Ö – Överanalyserande

Tuff-tuff-tuff

Igår var det dags. Och som jag längtat. Tågresa hem Piteå (Älvsbyn) - Göteborg! 15 timmar, liggvagn. Liggvagn! Kan ju bara betyda en sak, eller?
SJ inledde också bra med bästa tänkbara scenario. Tåget var nämligen:

1) I tid!
2) Överbokat.

Med resultat att Robert hamnar i en annan kupé än bokat tillsammans med en styck blondin, en styck brunett med medföljande mamma. Bra uppdukat SJ!

Till mitt stora förtret så gick det inte lika lysande när jag sedan försökte ta för mig med ursäkt att det faktiskt var en liggvagn vi befann oss i.
- Men SJ sa ju...
- TYST!
Måste fått det om bakfoten...

Istället blev tåget två timmar försenat i Knivsta med resultat av att jag missade anslutningen till Göteborg. Sen blev det att köa över en timma på centralen i Stockholm innan ny biljett och 50kr i Bistron kunde utdelas. Bra karma svänger fort...
Heja SJ!

Ps. Vissa delar av ovanstående inlägg är ironiska för er känsliga själar där ute.

Ps2.Kom just hem från en underbar ölkväll med er boys här i Götet. En djup sådan som vi har för få av. Vem kunde tro att fyra grabbar kunde tala känslor så och dessutom typ lösa meningen med livet? Love u boys. Ni får fan flytta med mig till Sthlm om det trots allt blir så. Okej? Bra, då säger vi så!

Nostalgitankar

Att vara hemma i Piteå är underbart men det får mig samtidigt att tänka efter en massa. På något sätt dyker det förflutna ilsket upp mot mig och drar mig handlöst bakåt till tiden mellan 1985-2000. En väldigt bra nostalgisk upplevelse men också något så får mig fundera över mitt liv och min tillvaro hemma i Göteborg. En stad som ibland känns så rätt men också ibland så fel. Huvudstaden lockar, det ska jag inte sticka under stolen med. Men Piteå kan fan också locka i ögonblick som dessa. Jag är 100% övertygad om att jag aldrig skulle få ro i kroppen av att bo där men i stunder som dessa då alla grabbar är hemma samtidigt och vi spenderar dagarna med catching up, kaffe, tv-spel hos Frepp, film hos Frepp, fest hos Frepp, poker hos Frepp och/eller bara hänga hos Frepp. Då är det som bäst!

Fan att vi inte gör sådant oftare boys! Och det gäller alla mina vänner och allt annat löst folk som kan tänkas läsa detta. Spenderar mer tid i Norrland! Skidor, skoter, badtunna, rulla nakna i snön och så vidare. Kombinerat med lite Call of Duty 5, rockband och öl hos Frepp förstås!

Madda-fakka. Let´s do it!

Enough!

Luleå - MoDo

Spenderade annandagen (en annan dag?) med att se Sveriges då bästa lag i sin hemmaborg. Något jag inte gjort på mycket, mycket länge. Luleå i COOP Arena, a.k.a, Delfinen alltså. Ett nöje som i mina ungdomsår var rent brutalt kul. Inte sällan piskades bortalaget hem, vilket det än kunde vara, med stora siffror som hela 9-0 och stjärnor som Jarmo Myllys, Tomas Holmström och Jiri Kucera dominerade fullständigt. Idag brukar det verkligen vara annorlunda då kontraktet oftast hänger på en tokskör tråd. MEN, inte nu.

Inför ögonen på ett fullsatt Konsumgarage fick jag uppleva minnen från svunna tider då Luleå gick upp i serieledning genom att besegra MoDo med 4-2. Hallen kokade som på gamla dar och grabbarna på isen visade upp ett spel som den mest positive norrlänning inte sett sedan 1997. Bara att se och njuta så länge det varar säger jag bara!

Nu fattas bara att klubben med Sveriges snyggaste klubbmärke tar steget upp i eliten också. Forza PHC! Forza Piteå Hockey!

Hemma

Snön ligger vit på taken, endast tomten är vaken. Så otroligt skönt det är att komma hem! Ronny Eriksson sjunger om att ”det är hit man kommer när man kommer hem” och jag kunde inte sammanfatta det bättre ens om jag inte var den lokalpatriot jag innerst inne är.

Redan från flygplansfönstret kunde jag se det soliga, gröna Sverige förbytas mot mörker och vita marker. När vi sedan skulle landa i Luleå och naturen därmed blev mer och mer bekant så kom det nog allt en liten tår i ögonvrån.

Tre krasande steg på snö senare var jag inne på gågatan i Piteå och nu kan julen börja. Direkt inkastad i högtiden inser jag nu att det trots allt är jul. Inget går upp mot gammalt hederligt vitt firande! Så är det bara!!

Nu väntar vila, avkoppling, julmat, vild fest och lite hockey i Delfinen innan jag åter beger mig ner till barmarken runt nyår.

Julfesten med jobbet var för övrigt den sjukaste jag varit med om. Fri bar från kl.15 och framåt för allesammans. En mening som sammanfattar det mesta. Ett jäkla gott ställe jag hamnat på alltså!

GOD JUL!

I am a rock

A winters day
In a deep and dark december;
I am alone,
Gazing from my window to the streets below
On a freshly fallen silent shroud of snow.
I am a rock,
I am an island.

Ive built walls,
A fortress deep and mighty,
That none may penetrate.
I have no need of friendship; friendship causes pain.
Its laughter and its loving I disdain.
I am a rock,
I am an island.

Dont talk of love,
But Ive heard the words before;
Its sleeping in my memory.
I wont disturb the slumber of feelings that have died.
If I never loved I never would have cried.
I am a rock,
I am an island.

I have my books
And my poetry to protect me;
I am shielded in my armor,
Hiding in my room, safe within my womb.
I touch no one and no one touches me.
I am a rock,
I am an island.

And a rock feels no pain;
And an island never cries.

Installerad

Såja! Då har man ett nytt hem då med allt vad det innebär. Det första hemmet i mitt liv som jag själv äger. Man måste älska det!
Behold!

Nu är det snart jul och det ska bli gött att åka hem till Pite och rulla sig i snön lite. Och som kuriosa kan nämnas att jag är grym i Lips på x-box 360!

Enough!

Hmm

När man flyttar behöver man en säng. Och när man behöver en säng så tittar man iallafall nyfiket på denna sida. "Boka provliggning" står det. Kanske bland det roligaste på länge...

Ingår det då sällskap eller måste man fixa eget månne?

Snart så åker jag liggvagn hem över jul by the way...

Huvudstaden

Som den norrlänning jag är så har Stockholm alltid varit ett naturligt resmål. På senare år har jag också bott där i flera omgångar och i olika tidsperioder. Även om jag numera inte är kvar där så har en viss längtan alltid funnits efter vår huvudstad. Ibland känner jag att jag vill bo där igen, ibland är jag bara nöjd med att åka dit i några dagar. Sen får det räcka!

Nu de senaste veckorna har dock tankegångar tagit fart igen. Förmodligen med tanke på att jag köpt mig en lya här på baksidan men också för att det är där jobben finns. Mediajobben alltså. Jag trivs bra där jag är nu men någonstans finns också en längtan att göra karriär inom journalistiken. Och då är det Stockholm som gäller. Där finns jobben, där finns alla mina kontakter och nätverk, där finns pulsen.

På senare tid har jag också blivit påmind en hel del om Stockholm. Främst för att tre av mina vänner flyttat dit på kort tid men också för annat. Terese, som jag idag hyr lägenhet av, tipsade idag om jobbkontakter och andra förhållningssätt och vips var tankarna där igen.

Damn att det ska vara så svårt ibland... Troligtvis blir jag kvar i götet men oj va kul Stockholm skulle vara ibland också. Och sen har vi ju München.
Den som lever får se...

Det blir inte alltid som man vill

Dagens ord: OM

Om allt skulle gå rätt
skulle mitt liv kännas komplett
Om allt skulle vara lätt
Skulle jag må på ett annat sätt

Fast mitt liv är ju en hård kamp för att komma dit jag vill. Och jag gillar när det är lite svårt. Så den egna panikdikten känns lite tvetydig och hemlig som mycket annat när jag är i farten...
Vi säger så!

Jul?

Julrushen har börjat utan att jag knappt märkt av det överhuvudtaget. Ord som julstämmning (var är snön?) och julklappar existarer inte för mig än. Men räkna med att det kommer så fort jag landar i Piteå med alla snötäckta grannar! Iallafall så är det konstigt att man ens kan fatta att det är jul i detta mörker och bitvis regnande för en norrlänning som jag.

Dagarna bara flyter på och det är inte alls samma spänning som det var när man var ung när tiden bara gick så låååångsamt. Kanske läge att köpa en adventskalender så man iallafall kan öppna luckorna?

*******

Hur kan man vara så glad över service? Jag jobbar inom ett serviceyrke och har därför som jobb att tjäna andra (typ). Ändå blir alla helt överlyckliga när man gör dem till lags. Och jag är ganska säker på att det säger mer om hur världen ser ut idag än om mig...
Folk är inte vana att få hjälp inom en vecka helt enkelt...typ.

******

Anekdot på jobbet:
Robert nyser. Går iväg. Tänker inte mer på det.
VD kommer. "Robert, du har något där". VD pekar och tar tag i sak från näsan som satt sig på kavajen. "Någon måste spillt på dig. Ser ut som matrest".
Robert tackar och går skamsen därifrån tacksam att VD inte förstod vad det var.

Vi kommer varann nära på mitt jobb, haha.

******

Lucka nummer två ser ut såhär idag. Robert och Lars sjunger nationalsången i Berlin 2006 och visst drömmer vi oss alla bort till det där special moment ibland?

Harmoni

Dagens ord är helt klart Harmoni. Jag har nämligen äntligen provat på vårt spa som vi har på jobbet. Ett av landets bästa enligt hörsägen och med en terapeut som på pappret är den allra bästa Sverige har att erbjuda. Hur gick då detta till undrar ni?
Jo jag frågade helt enkelt om det inte ingick i företagets bästa att jag fick testa på vårt spa och speciellt våra behandlingar så att jag skulle kunna sälja in dem bättre till kunder. Det är ju trots allt en känsla man ska förmedla.

Sagt och gjort och vips fick jag testa på tjugo minuter av samtliga (nästan) behandlingar på bästa arbetstid plus lite spa-aktivitet på det. Gissa om jag har ett inre lugn av sällan skådat slag idag!

Nu väntar en löprunda!

Ps. Kvinnan på bilden är inte killen som skrivit brevet